Fasa har alltid 110% fokus under träning. Hon lägger sin själ i det vi gör och allt annat runt omkring tonar ut när hon går in i bubblan. Det är häftigt att se och jag förstår fortfarande inte hur hon lyckas. Hur hon kan vara så fokuserad. Jag kan aldrig riktigt träna "ordentligt" om det är folk runtomkring. Jag mesar lite. Springer inte på lika mycket, belönar inte lika högt. Jag släpper fokus på min hund och kollar runt på omgivningen. Jag minns till och med att under agilitydebuten kollade jag på publiken när vi sprang och jag lyssnade på vad folk sa på sidan av. Det gör mig så frustrerad. Jag blir så förbannad över att jag inte kan hålla fokus. Jag är så rädd för att Fasa ska dra på fel hinder att jag lägger mer fokus på alla andra hinder än det vi egentligen är påväg till. Kanske är det därför hon ibland går ur hand? Frågan är ju bara, hur fasiken störningstränar man sig själv? Jag kan inte ens stå på en tom äng mitt ute i ingenstans utan att tappa fokus på min hund. "Tänk om det dyker upp något långt där borta?" Kan man träna en människa på samma sätt som man tränar en hund? Kanske det. Kanske är det bara så att belöningen vi behöver helt enkelt är mer komplex än en godis/leksak. Min oförmåga att ta mig in i bubblan beror nog mest på osäkerhet. Jag är rädd för att göra bort mig. Kanske behöver jag miljötränas? Kanske är det helt enkelt så att jag måste skaffa fler positiva upplevelser för att känna någon form av belöning. För att få någon form av säkerhet.
Kanske ska man börja träna på platser som är jobbigare. Kanske ska jag utsätta mig mer för svårigheter så att jag kan få bocka av att vi faktiskt klarar av saker. Även om det för mig just nu är jobbigt att träna utan störningar så är det nog verkliga störningar jag måste hitta för att få det verkligen bekräftat att vi kan. För det kommer sällan störningar. Det som skrämmer mig är inte saker som händer, för det händer aldrig något, det är spökena i mitt huvud som målar upp dåliga bilder. De som tagit över när varken gott eller ont dykt upp. Fasa kan, det vet jag. Hon är bra tålig för störningar. Istället för att jag är hennes stöd hela tiden kanske jag ska låta henne vara min pelare genom detta. Låta henne visa att VI faktiskt klarar det.
0 Kommentarer
|
Cornelia JohanssonTillsammans med mina två hundar hoppar jag mellan de flesta hundsporter. Vi kör i princip allt känns det som. Lydnad, freestyle, agility, IPO, bruks och även lite drag då och då. Det är dock främst av allt är det agilityn som vi satsar på. Utöver hundintresse så älskar jag att fota så det blir nog rätt mycket bilder här. ArkivKategorier |