Jag har aldrig riktigt förstått meningen med att ha många olika tillbehör till en hund. Sen så kom Skoj.. Ehe, har nog aldrig skämt bort en hund med saker så mycket. Nu när jag själv är i full kontroll så är det kul att köpa en massa grejer. Skoj fick igår sin fjärde sele, det behövs ju dock för han växer så det knakar. Det är tur att vi har en arken zoo outlet i närheten där de tar 70kr för typ alla selar oavsett märke eller storlek. Två selar har han växt ur, den tredje köpte jag för länge sedan i tron om att han skulle kunna ha den nu efter sele två men det visade sig att han hamnade i en mellanstorlek och ingen sele passar i dagsläget. Skoj har en bra bit kvar tills han kommer i sele tre så jag tackade inte nej när jag hade en fullt vettig anledning att köpa sele nummer fyra. Skoj i sele nummer två, en hurtta Y-sele Valet denna gång föll på rukka form neon y-sele. Den som jag egentligen ville ha när Skoj först flyttade in men hittade då ingen som passade bra. Nu fanns det en xxs i orange på rea vilket var precis den jag ville ha. Det är verkligen perfekt att kunna justera måtten på selen så mycket när man har en växande valp. Selen är ju ställbar både runt hals och bröst. Eftersom den också är ganska lång skaver den inte heller i armhålan. Nya rukka selen, färgen gör sig inte rättvisa på bilden dock Har tidigare haft samma modell på sele till Fasa och jag är riktigt nöjd med den. Eftersom selen är så justerbar kunde jag använda samma sele till Fasa och Brandy, Skoj kommer kunna använda sin länge trots att han växer. Eftersom det går att ställa in den så mycket känns det nästan som att den är måttsydd, jag kan verkligen anpassa den efter min hund.
Sen att den är riktigt snygg är verkligen ett plus. Älskar den orangea färgen, den verkligen lyser och Skojs grå päls framhäver det ännu mer. Dessutom är det reflexer på hela selen! Ska man ta något negativt så är det dock att den ofta åker runt en del, i alla fall ryggbandet. På den allra minsta storleken som Skoj har nu så var banden ganska stela vilket gör att selen inte känns så bekväm som jag annars upplever den. Som tur är så har jag inte märkt av något på Skoj, han tycks inte störa sig på det och den har mjuknat upp en del efter att vi har varit ute.
0 Kommentarer
Innan det blev sjukstuga här hemma var det fullt upp med spännande äventyr för Skojvalpen. Under lördagen åkte vi hela vägen till Ekerö för två timmar i ekerö hundhall men två nya vänner och deras hundar. Skoj fick utöver att titta på, utforska och socialisering köra lite belöningsutveckling vilket han gjorde riktigt riktigt fint. Han börjar få fina gripanden nu större delen av tiden, kämpar hårt för att få starta och lägger mer tyngd i kampen. Innan har han haft lite "sheltiegrejer" för sig där han har svårt för att gripa i rörelse. Stilla leksak tar han enkelt men så fort den är i rörelse springer han bara bredvid, nu har det börjat släppa. Skojen fick även testa att leka med de nya personerna vi tränade med, det var superkul hälsar han. Jag är otroligt imponerad över det fokus han visade i hallen. Trots nya hundar, ny plats och nytt folk var han väldigt duktig med att fokusera på vad vi gjorde, till och med när de andra tränade så kunde vi leka fokuserat. Guldstjärna till Skojvalpen! Under söndagen åkte vi till djuraffären, Skoj fick busa lite och hälsa på personalen. Inga problem sa han förutom när en hel vägg plötsligt försvann och det dök upp ett litet motordrivet fordon, det var något otäckt men han gick före mig dit för att undersöka och släppte det fort så han löste det fint. Han fick även gå lite utanför vårt lilla centrum, väldigt lilla centrum. Det är mer folk på ica maxi. Även detta skötte han fint trots bilar som körde runt. Bilar har vi haft lite problem med men det har redan blivit väldigt mycket bättre och han brydde sig inte alls. Denna vecka har dock varit väldigt tråkig om man frågar Skojvalpen. Jag lyckades åka på en rejäl förkylning så vi har inte gjort något alls. Skoj anser att är man vaken då är det fullt ös som gäller. Självfallet har vi tränat på detta men nu blev det mer skarpt läge så då var det inte hållbart att arbeta i samma takt som innan med det. Fram till nu har vi mest jobbat på det genom att belöna när han väljer att vila, rutiner och regler kring när vi är aktiva men det tar tid. Något som inte längre fanns. Nu har han fått ligga i sängen och sovit i tre dagar vilket jag var lite nervös över men han har helt accepterat detta.
Om man är en liten Skojvalp så kommer man lätt in på ställen där man inte borde vara, som under sängen. Under sängen förvarar vi en massa grejer så det är inte ultimata platsen för en liten valp som lätt kan fastna eller tugga på fel saker. Någon som vågar sig på en gissning om vart Skoj tycker att det är extra spännande att vara? Vi krigar för fullt här hemma. Skoj anser att han ska få vara under sängen, jag tycker inte det. Första lösningen när jag märkte att han var intresserad av utrymmet under sängen var att bara försöka få honom att tänka på annat ett tag så att han kunde glömma bort sitt intresse. I samma ögonblick jag släppte fokus på honom var han dock tillbaka under sängen. 1 poäng till valpen, 0 poäng till mig. Genilösningen jag och Thomas kom fram till där efter var att hänga ner överkastet och några filtar som täcker för. Skojvalpen knäckte den nöten på två sekunder. Intill väggen, där kommer man nämligen in ändå för där blir det ett litet hål. Valp: 2 poäng Tvåbenta: 0 poäng Vi täckte för hörnet så att han inte skulle kunna komma åt väggen. Fort som tusan var han nere i andra hörnet där sängen möter väggen. Valp: 3 poäng Tvåbenta: 0 poäng Vi ställde för saker där med. Valpen klättrade över och tog sig in ändå. Valp: 4 poäng Tvåbenta: 0 poäng Vi byggde en rejäl hög, en hög som små Skojvalpar inte kan klättra, än. Han hittade då stället där överkastet och filten möter varandra, om man går in där och pressar sig fram kommer man under sängen tillslut ändå.
Valp: 5 poäng Tvåbenta: 0 poäng Tänkte att jag är lite smart och byter plats på vilken av dem som överlappar varandra. Tidigare hängde filten över överkastet så nu fick överkastet hänga över filten istället. Den kunde han ju få klura på ett tag. Ett väldigt kort tag tydligen. Skojvalpen skrattade högt när han löste min supersmarta lösning på två sekunder. Valp: 6 poäng Tvåbenta: 0 poäng Virade in täcket och överkastet i varandra och fäste dem under sängens ena ben. Skoj hälsade att han kan minsann pressa suuuuuperhårt och ta sig in där ändå. Valp: 7 poäng Tvåbenta: 0 poäng Ställde grejer för även här. Skojvalpen lyckades någon gång ibland ta sig in ändå men det blev helt klart svårare för honom. Valp: 7,5 poäng Tvåbenta: 1 poäng Skoj upptäcket att om man pressar riktigt riktigt riktigt superhårt så behöver man inte ens någon speciell ingång, då kan man ta sig in överallt under hela sängen trots att det hänger saker ivägen. Valp: 10 poäng Tvåbenta: 1 poäng Gissar på att min vinst kommer när Skojvalpen är vuxen och förhoppningsvis har tröttnat på att vara under sängen.. Onsdag den 19e december gick min största dröm i uppfyllelse, jag blev hundägare. Jag har bott med hund hela livet men det är inte riktigt samma sak som att själv vara ägare. Jag och Thomas flög tidigt på onsdag morgon till Oslo för att hämta hem denna lilla valp. Vi träffade uppfödaren, pratade en del och jag fick skriva på papperna. Han var min. Jag grät, att få gå där med min alldeles egna hund kändes overkligt och lyckan var total. Vem är denna lilla valp då? Fullständiga namnet är Mieelas Poter's Could Be Magic men hemma går han under namnet Skoj, vi ska ju ha superskoj tillsammans. I skrivande stund är han 12 veckor gammal och mer vild än tam. Söt som socker, vild som ett djur. Han är en shetland sheepdog och min plan är att vi framförallt ska satsa på agility men jag är även sugen på att göra någon start i lydnad.
Valplivet rullar på, det är mycket jobb men ack så kul. Förutom det där med rumsrenheten, den är mindre rolig. Nålarna i munnen kan få börja trilla ur snart också, det skulle vara rätt så skönt. Vi har i alla fall fått in en del rutiner vilket underlättar något enormt för oss båda. Ska bli så spännande att få se honom växa upp och utvecklas! Fasa har alltid 110% fokus under träning. Hon lägger sin själ i det vi gör och allt annat runt omkring tonar ut när hon går in i bubblan. Det är häftigt att se och jag förstår fortfarande inte hur hon lyckas. Hur hon kan vara så fokuserad. Jag kan aldrig riktigt träna "ordentligt" om det är folk runtomkring. Jag mesar lite. Springer inte på lika mycket, belönar inte lika högt. Jag släpper fokus på min hund och kollar runt på omgivningen. Jag minns till och med att under agilitydebuten kollade jag på publiken när vi sprang och jag lyssnade på vad folk sa på sidan av. Det gör mig så frustrerad. Jag blir så förbannad över att jag inte kan hålla fokus. Jag är så rädd för att Fasa ska dra på fel hinder att jag lägger mer fokus på alla andra hinder än det vi egentligen är påväg till. Kanske är det därför hon ibland går ur hand? Frågan är ju bara, hur fasiken störningstränar man sig själv? Jag kan inte ens stå på en tom äng mitt ute i ingenstans utan att tappa fokus på min hund. "Tänk om det dyker upp något långt där borta?" Kan man träna en människa på samma sätt som man tränar en hund? Kanske det. Kanske är det bara så att belöningen vi behöver helt enkelt är mer komplex än en godis/leksak. Min oförmåga att ta mig in i bubblan beror nog mest på osäkerhet. Jag är rädd för att göra bort mig. Kanske behöver jag miljötränas? Kanske är det helt enkelt så att jag måste skaffa fler positiva upplevelser för att känna någon form av belöning. För att få någon form av säkerhet.
Kanske ska man börja träna på platser som är jobbigare. Kanske ska jag utsätta mig mer för svårigheter så att jag kan få bocka av att vi faktiskt klarar av saker. Även om det för mig just nu är jobbigt att träna utan störningar så är det nog verkliga störningar jag måste hitta för att få det verkligen bekräftat att vi kan. För det kommer sällan störningar. Det som skrämmer mig är inte saker som händer, för det händer aldrig något, det är spökena i mitt huvud som målar upp dåliga bilder. De som tagit över när varken gott eller ont dykt upp. Fasa kan, det vet jag. Hon är bra tålig för störningar. Istället för att jag är hennes stöd hela tiden kanske jag ska låta henne vara min pelare genom detta. Låta henne visa att VI faktiskt klarar det. Fasa är inne i tredje veckan av sitt löp och det rullar väl på. Vi lallar mycket med trick och försöker fysa så gott det går med småövningar inne. Tyvärr har det vart isbana ute de senaste två veckorna vilket har försvårat fystränandet en del. Agilityn är pausad men om någon vecka eller så vill jag dra igång igen. Frågan är bara hur jag ska lägga upp de första träningarna för att ge oss båda de bästa förutsättningarna inför kommande säsong. Dessa första träningar känns nästan avgörande för hela våren av någon anledning. Gör jag detta bra kanske inte vinterpausen ger lika mycket bakslag som förra året. Fick ägna bra många månader åt att bygga upp oss till där vi en gång var. Att vila är bra men längre pauser har aldrig varit Fasas melodi och jag är beredd på det värsta när vi återgår till agilityn igen. Känns nästan skönt att tro att detta kommer gå käpprätt åt skogen, då kanske jag blir positivt överraskad när det bara kraschar ner i diket ;)
Det var några år sedan jag hade tik sist så det här med löp är rätt spännande tycker jag. Att se hur vissa beteenden lyser igenom starkare och svagare under dessa veckor. Lyckligtvis med Fasa blir hon inte så värst påverkad av löpet utöver att hon sover under min säng, blir lite mer bitter mot andra hundar och främmande människor samt gnäller något enormt. Inga tecken innan löp och inga tecken efter så istället för att behöva dras med en tik som mår riktigt dåligt kan jag få förundras över de små förändringar som sker. Eftersom Nouw fortfarande inte fungerar så provar vi oss fram med weebly ett tag framöver och ser ifall det är något vi trivs med. Lite tråkigt att jag inte helt vet hur man importerar gamla inlägg hit men ska man se det från den ljusa sidan blir väl det här en ny start. Ni vet new year, new me typ. Fast denna nya start har inte riktigt något med nyår att göra utan snarare att jag vill ha ett blankt papper att "rita" på. Typ. Svårt att förklara. Tänkte dock kopiera några gamla inlägg och ladda upp här ändå. Några av mina favoriter. Skulle någon vara intresserad av att kolla på gamla inlägg låter jag bloggen vara kvar uppe, ni hittar allt på http://nouw.com/fullfart
Hoppas att ni som tidigare läst bloggen vill fortsätta att följa oss här, ni som är nya, jag hoppas att ni stannar ;) |
Cornelia JohanssonTillsammans med mina två hundar hoppar jag mellan de flesta hundsporter. Vi kör i princip allt känns det som. Lydnad, freestyle, agility, IPO, bruks och även lite drag då och då. Det är dock främst av allt är det agilityn som vi satsar på. Utöver hundintresse så älskar jag att fota så det blir nog rätt mycket bilder här. ArkivKategorier |